Har nu än en gång bestämt mig för att komma iform. Har traskat på den här vägen förut men aldrig lyckats nå hela vägen fram. Jag vet att jag har alla verktyg som behövs, kunskap, vilja, styrka, stöttande sambo, kunniga vänner mm mm. Listan skulle kunna bli lång så jag kan inte förklara varför det aldrig räckt till innan. Tror det är karaktären som svikit mig, för det är ju så gott att gå upp i vikt, så skönt att ligga å slöa.. eller är det verkligen så? För just nu kan jag inte tänka mig ett liv utan träning för jag känner och vet hur jävla bra jag mår av det.
Började att träna igen i Januari i år och har faktiskt varit jäkligt duktig om jag får säga det själv, i stort sett minst 4 ggr i veckan har jag vart på gym eller tränat hemma. (vilket jag är en stark förespråkare för). Inte för att jag tycker det är bättre än gym utan för att det är bättre än inget alls då tid och utrymme för gymbesök inte finns.
Bestämde mig för att börja gå ner i vikt igen och sluta äta skit i veckorna. Äter nu med ca 3 timmars mellanrum.
Frukost-proteindrink-lunch-proteindrink-kvällsmat-proteindrink och har sen 7 november lyckats gå ner från 79 till exakt 73kg idag. Träningen är jag iof stenhård med nu oxå så det blir minst 5 pass styrka i veckan och ett rejält konditionspass.
Har en målvikt på 69 kg och siktet inställt på att börja tävla i bänk när styrkan ökat lite.. behöver nog trycka upp 10-15kg (då ca 130-135kg) innan jag börjar öva teknik och med "lyftartröjja".
Vet även där att jag har det stöd och pepp jag behöver för att lyckats med detta.. ja jag syftar på er Tim och Norre...
Nu jävlar kööör vi inget snack....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar